Andreas fru Lydias morbror Nikolai och Andreas svärfar Alexander Axiutitsch

Andreas
Den tredje sonen Andreas , hade redan som 5-åring fått ett löfte av sin fars kusin, Nils Magnus ”Nicolai” Nordenström, att få följa med till Ryssland där det fanns ett svenskt skrädderi. Nicolai hade flyttat dit från Brunflo under åren 1852-57 tillsammans med två bröder, Carl-Olof och Erik, och två systrar, Gustava och Ingrid ”Julia”. Där fanns sedan 1837 den äldste brodern Andreas, född 1821. Skrädderiet var startat redan 1824 av den ogifte morbrodern Nils Nordenström (f Ersson 1790) från Gusta i Brunflo församling. Han hade utvandrat som skräddargesäll till Stockholm 1816 och vidare till Ryssland 1818 (ÖP 20/9 1921 står att Nils Nordenström (samme som Nils Ersson) reste till Petersburg 1818) .
När Andreas Lindqvist var 12 år kom Nicolai på besök igen och Andreas påminde honom om hans tidigare löfte. Man ordnade pass och andra handlingar så att Andreas kunde resa till St Petersburg och inlemmas i den svenska kolonin och i skrädderiet. Troligen var han då klar med sin skolgång. Andreas flyttade till Ryssland den 2 oktober 1888 och skrevs in i S:ta Catarinas församling i S:t Petersburg den 15 januari 1889. Där konfirmerades han på Kristi Himmelfärdsdag den 30 maj 1891. Från påföljande år finns ett foto bevarat. Det finns också ett foto från 1899 och senare.

Emma

Emma konfirmerades den 1 juni 1895 och admitterades till nattvardsgång den 2 juni. 1895 konfirmerades 19 pojkar och 18 flickor i Brunflo kyrka.
Äldsta dottern Emma utbildade sig också till skräddare/sömmerska och var, när Andreas flyttade till Ryssland, bara 9 år gammal.

Kalle berättar: Emma har jag bara hört talas om. Det finns en pärm med massor av vykort som hon fått och satt in i pärmen. Hon var sömmerska också. Fin kaffekanna hade dom och koppar också på det där kortet från 1905. Farmor Erika måste ha varit väldigt duktig, för Ante var ju ofta borta och skräddade och bar strykjärnet på en käpp over axeln. Han fick beställningar per brev och gick över skogen. Dom sa att Ante hade gott ställt, men det fanns nog inga pigor och drängar. En syster följde med till Djuriken men hon dog strax. Hur Erika kom hit vet jag inte. Hon blev föräldralös och syskonen spreds ut.”