Ryska släkten och tiden i Ryssland

Genom sin anknytning till den svenska kolonin och skrädderiet, som sydde uniformer åt ryska hovet, Livregementet, ryska ambassadörer och utländska Hedersofficerare i ryska armen, hade familjen till en början god ekonomi och stark position i samhället. Barnen fick undervisning i hemmet av sin mamma Lydia och av anställda guvernanter.

Vid den ryska revolutionen 1917-1918 ställdes allt över ända. Familjen såg sig tvungen att flytta från St Petersburg, men bara till den lilla staden Lovisa på andra sidan gränsen i Finland. Man räknade med att revolutionen skulle gå över liksom den gjort förut. Så blev dock inte fallet och efter ett par hårda år i Lovisa flyttade hela familjen tillbaka till Jämtland omkring 1920-1921. Skrädderiet och privatbostaden var plundrade och familjen fick bara med sig det de kunde bära. De fick en fristad hos Andreas bröder, först hos Oskar i Västat, där de bodde i den nyss färdigställda bryggstugan under ett år. Sedan bodde de i missionshuset Optand under en tid under Pers beskydd.  Andreas gjorde flera resor till S:t Petersburg för att försöka rädda det lilla som återstod av skrädderiet och de privata tillhörigheterna, men det lyckades dåligt. Han sökte sig till Stockholm för att få arbete och familjen flyttade så småningom efter. De fick en bostad på Luntmakargatan och senare på Norrtullsgatan i Vasastan.

Åtminstone Andruscha och Renata gick i skolan i Svedje en kortare tid och sedan även i Ope??  Elvira var redan för gammal (15 år) för vanlig skolgång. Hon utbildade sig till sömmerska. Renata inspirerades till fiolspel av sin 5 år äldre kusin Anton och fick så småningom en fiol av sedermera geologen Torsten du Rietz, som var tremenning på mödernesidan. Detta blev grunden för Renatas kommande yrkeskarriär som violinist.

Lydias far hette Alexander Kandratjevitsch Axiutitsch. Enligt Kurt Ekströms släkthistoriska samlingar var han född 1838 i Vilna, (någonstans finns dock en uppgift att han var född i Kovno). I brev från 4/2 1925 kallar han sig ”en sjuk, ensam gubbe 89 år och utan medel att överleva”. Han dog den 4 /4 1926 i Kursk, hemma hos den  ”främmande” familj som tagit hand om honom i flera års tid. Han är begravd på katolska kyrkogården (i Kursk?) med katolska riter.

***

Enligt S:t Catarina kyrkoböcker föddes Alexander Stanislaus Emanuel Axiutitsch den 30/7 1863. Fadern Alexander var då medicine studerande. Sonen döptes den 25 september 1863 och faddrar var: skräddare Andreas Nordenström (morbror), Fru Maria Swalling, Stats.R. Prokoroff, Fru Paulina Axiutitsch (farmor), Stanislaus Axiutitsch (farfar) och Demoiselle Carolina Nordenström (moster). Han konfirmerades på skärtorsdagen den 25 mars 1882.

Pappa Alexander Axiutitsch kallar sin son Valodja och berättar i ett brev frå n 1925 att (Valodja) har flyttat till Lettland 1922 och gift sig med en lettisk kvinna. Hans adress var då : Mistzeschka dagda Dvinskova ojesda Liflanski goberi.  Valodja  fanns fortfarande kvar i livet 1935 enligt brev från Sofia Axiutitsch (maka till brodern Kolja) där hon rekommenderar att söka honom på Dvinsk, Lettlands konservatorium. Av brevet framgår att Valodja haft ett sommarställe vid namn Garga samt att han planerade en Europaturn 1926.

Den andre brodern finns säkrare uppgifter om. Enligt S:t Catarina kyrkböccker var Nikolai Eugen Edvard Axiutitsch född den 5/12 1867 i Kischinew. Konfirmerad den 27 juli 1885, gift den 5/4 1903,  stud skogsmästare, med Sofia (också kallad Sonja) Fedoroff Jakovlevna, 18 år, katolik, och född i S:t Petersburg. Lysningsdagar: 6/4, 13/4 och 20/4. Nikolai och Andreas Lindqvist var vittnen vid lysningen den 8/5.

Enl. brev från Sofia och Alexander Kandrtjevitsch hade de barnen Nadja, troligtvis född 1905-07, död 31 juli 1923 av lungtuberkulos samt sonen Alexander (kallad Shura ) född troligtvis 1907-1909, levde ännu 1935. En andra son,  Evgenij (Shenia) född ?, död 22/12 1918 i sviterna efter mässling.

Enl. Alexander Kandratjevitsch bodde han ungefär 17 år i Krasnojarsk där han var revisor.

Nikolai (Kolja) dog av lungtuberkulos den 20/7 1927.

Hans hustru Sofia och sonen (Shura) levde därefter i mycket svåra förhållanden. Andreas och Lydia förde flera gånger över pengar till dem.

Bilder och släktbeskrivning.