Brev till Konrad från Lydia Lindqvist (utkast)

Jag har hela natten legat och tänkt om jag inte kunde göra någonting för Er.
Så kom jag plötsligt ihåg en ungdomsvän från Örebro (som är för närvarande,
tror jag, redaktör eller någonting annat viktigt för tidningen Nerikes Allehanda).
Tänk om han kunde skaffa Er en passande trevlig sysselsättning vid tidningen
eller tryckeriet. Jag tror att han gör det om han bara kan ty det var en tid då vi
mycket tyckte om varandra och ha förblivit goda vänner för alltid. Han är poet,
musikant (spelar bra piano) och författare. Han var den trevligaste man jag har
träffat i min ungdom.

Örebro ligger i Nerke bredvid Hjälmare sjön. Det var ganska vacker stad förut
och nu förstår man blev ännu bättre. Vill Ni tillåta mig skriva till honom och be
honom göra något för Er? Om Ni inte skulle trivas där så kan Ni ju alltid komma
tillbaka till fadern och jordbruket. Och Örebro är 8 timmars väg från Stockholm
och har mycket varmare klimat än här i Norden. Och jag skulle känna mig lugnare
om jag visste Er nära till min gamle vän.

Säg ingenting åt andra om mitt förslag.

Brev till Levi Rickson från Lydia Lindqvist (utkast)

Efter så många år jag vänder mig till Er kära Levi med stor bön, som jag hoppas,
Levi, till minne af vår forna vänskap, ej afslår med kall likgiltighet ifall Levi kan göra någonting.

Som Levi kanske genom Alma Morén redan vet vistas jag med min hela familj
3 månader i Jämtland, Pilgrimstad, Djuriken hos min mans bröder.

För 20 år tillbaka hade Andreas föräldrar tagit till sig en gosse till fosterson som
bodde hos dem hela sitt liv. Han var en oäkta son till en gift kvinna vilkens man
for till Amerika, och som efter hennes felsteg ej kom mer tillbaka till henne.
Övergiven både af sin man och sin älskare dog stackars männniskan som var snäll
och hygglig, snart i lungsot. Då var gossen bara 5 år gammal och blev snart förd till
mina svärföräldrar. Han är omtyckt af alla för sin milda karaktär, glad och trevligt
sätt. Han genomgick en folkskola som ger mycket litet som jag märkte förresten
och läste mycket bra och skulle studera vidare men hade inga medel. Det där lite
som han hade efter sin mor gick allt till hans uppfostran och min mans föräldrar
trots sin bästa vilja kunde ej hjälpa honom, då de hade själv stor familj (6 barn).

Jag visste ingenting om honom förrän vi kommer hit och genast fattade tycke till
honom ty han är fin och edel i sätt. Jag skulle så gerna sätta in honom i andra
omständigheter där han kunde bli intelligent och arbetet ej vore så ansträngande
som jordbruket, ty han har ett litet hjärtfel sedan ren motion?, Han är mycket
begåvad har musikaliska anlag (*spelar fiol och komponerar sjelv valser och
polskor men kan inte noter) och jag tror också lite poetiska anlag, har gott minne,
intresserar sig för politiken och allt annat, en duktig jordbruksarbetare. Han skiljer
sig mycket från sin bond omgivning och det gör mig så ont att lemna honom i den.
Hans far som inte ett dugg brydde sig om honom i 25 år, har gift sig med en änka
och uppfostrar nu hennes dotterson, en dålig vanartig på allt möjligt sätt 17 års pojke.
Nu då han ser vilken skatt hans övergivna son blivit, nu vill han att han stannar hos
honom för alltid och sköter hans jordbruk, För en månad sedan for han också dit,
men han trivs inte där fast fadern är snäll med honom och vill kvarhålla honom hos
sig i Öravattnet Mårdsjön

Nu har jag tröttat ut med min skyddslings biografi, men jag ville att Levi skulle
försöka se på honom med mina ögon. Jag tycker förfärligt mycket om honom men
vi sitta här på nåder hos And. Bröder och jag är maktlös att göra något åt honom.

Utkast brev nr 2 till Levi Rickson från Lydia Lindqvist

                                                                                       19 September 1921

Kära Levi!

Stor tack, kära Levi, för Ditt vänliga, hjärtliga brev. Jag är mycket glad att jag ej
 misstog mig på Dig och att Du är densamme som förr. Det är sant jag är bedrövad,
mycket bedrövad för Konrads skull. I tre dagar gick jag i drömmar och drömde
hur de sista bondeskalen skulle falla ner ifrån honom och han som en fjäril skulle
svinga sig upp i högre regioner. Se jag förstår så bra denna längtan och trängtan
efter bildningen, ty jag har själv haft den hela mitt liv. Jag är ledsen för det att det
var jag som återuppväckte hos Konrad denna längtan, ty då han inte kunde uppfylla
sin önskan i ynglingaåren så försökte han försona sig med sin lott och längtan var i
slummertillstånd när jag kom. Nu skrev han i sitt sista brev till mig: Jag drömmer att
få komma och nå min lyckostjärnas topp. Han skriver att fadern är mycket snäll med
honom, men vart jag kommer på vår jord dock ej jag glömmer Er min mor.
Se jag kallar honom för mitt hittebarn och han för sin mor-

Hur skulle man kunna hjälpa honom, råd mig kära Levi. Nu tänker jag att vi låta honom
stanna kvar hos hans far och bli sin egen juvelerare med vår tillhjälp. Jag har givit
honom en lista där jag skrev om alla möjliga författare som han skulle läsa i fall han
kunde skaffa sig sådana. Jag skrev om Goete, Schiller, Sessing?, Shakespeare, 
Dickens, Runeberg, Topelius, Tegner, Moliere, Raeine?, Jack London, Rostane?
Och Rydberg, Gustav Fröding, Jeremias i Tröstlösa andra som jag kom ihåg i hastigheten.
Det blir svårt för honom att skaffa sig sådana böcker, men han brukar köpa sig sjelv
böcker och då är det bättre att han köper sig Schiller än någon dum roman. Vill inte
Levi hjälpa mig att rädda en själ som kväves i obildningens mörker?  Då gör Levi en
stor missräkning i mitt liv. Både vilka böcker skall han ännu läsa för att bli upplyst
och intelligent. Jag vill inte att han blir lärd utan att han får smaken för sköna litteraturen
och sköna konsten och allting vackert och poetiskt ty utan allt detta är livet tungt och tomt.

Men kära Levi nu måste jag berätta för Dig om min stora missräkning i böndernas
bildning åtminstone i Jämtland. Den står mycket lågt som jag märkte. Man skriver så
mycket om ryssarnas mörker men jag försäkrar att överallt där jag har bott på landet
i Ryssland så kunde barna lika mycket som Jämtlands barn om inte mycket mer. De
läsa arithmetik, allmän geografi, ryska språket och religion, likadant som här men på
samma gång äro de livliga och glada och mycket kvicka de strör riktigt omkring sig
med kvickheter så att det ständigt liv och glädje och gamman, där det samlas några
ungdomar.

 Man säger att de supa men inte mera än i Finland eller här i Jämtland.
När ungdomen kommer här till dans hos de flesta af dem ha flaskor i fickan, som gå
från mun till mun och till slut af deras baler äro alla fulla, bara då bli de livligare och ?
annars sitter de tysta och ? Det är sorgligt att ungdomen går under och inga förbudslagar
kan utrota denna förbannelse så länge det finns materialer för att bränna brännvin.
Finland stönar? riktigt utav förbudslagen, det kommer brännvin i stor massa från Estland
och varje yngling som går ut är brännvinsjobbare och varje bonde som bor i skärgården
säljer och fraktar brännvin. Man känner deras namn och polisen känner dem mycket väl
men ingenting blir gjort och jobbare blir synligt rikare och rikare för varje dag, stora
egendomsägare och husägare och värderas? i stan. Allt detta sågo vi i Lovisa i 3 år.
Det finns inte ett lite barn där som inte vet vem som är jobbare där, och bröder skicka
sina mindre syskon efter brännvin eller med brännvin.

Här finns inte jobbare men det finns alltid fulla ungdom och äldre personer och
flickor ser tolerant på det som på någonting vanligt och oumbärligt.

Vårt liv är räddat, ja det är sant men är det för vår lycka? Vi försöka hålla oss uppe
och se glada ut, men hur länge? Min bittraste sorg är att barna blev i 3 år utan skola,
att alla mina reliqvier? Såsom brev från min avlidna bror och syster från mina släktingar
och vänner, den stora samlingen af fotografier, böcker utav bästa ryska och utl. förf.,
noter utav bästa kompositioner som jag samlade med stor kärlek åt mina barn, allt är
förlorat och aldrig fås tillbaka. Ett fotografialbum med berömdaste ryska och utl. författare,
skalder, musikanter och kompositörer, målare, skulptörer, sångare och sångerskor som
mina barn kunde utantill, men börjar på glömma liksom jag sjelv. Jag säger inte om min
far och bror, dess öde mig är obekant på 4 år, den sorgen har inga gränser. Om Zina
fick jag veta genom Fanny Nordenström att hon lever ännu. Fanny har för 3 veckor
tillbaka kommit till Sverige genom Finland. Hon har sålt sin präktiga våning för 23 millioner rubel.