Brodern Andreas skriver till Per och Karolina strax före deras bröllop:

Petersburg den 8/21 Juni 02
(Den ryska kalendern låg fortfarande 13 dagar efter.)

Min Kära Pelle

Tusen tack skall Du ha för Ditt kärkomna bref som jag fick och jag ber om ursekt att jag har dröjt så länge med svaret och gratulation, jag gratulerar dig och min blifvande syster din fästmö som jag tror att jag har sett ner jag var hemma år 1898 eller huru? Jag har tenkt hela tiden att jag skulle sjelf komma hem några dagar och göra bekantskap med min blifvande syster men det blir nu ingenting utaf det, först för att Nicolai Nordenström har blifvit varit sjuk hela tiden och för 3 veckor sedan förde hans hustru honom till Berlin för att göra honom operation och som gjordes honom för 2 veckor tillbaka och det lyckades honom så att han är nu på bättringsvegen och vi hopas att han kommer tillbaka inom en vecka en månad och då vill Carl Nordenström resa och vila sig så att det blir omöjligt att bli fri på ett par veckor, och så er det så Dåligt med min kassa, jag har några skulder som jag måste först göra mig ledig ifrån. Det är Dåliga tider her i Petersburg. Det finns alls inga pengar. Det äro flera som äro skyldig mig men det är omöjligt att få betalt.

Jag leste i Jämtlandsposten om Calle Olsson i Östersund att alt som han äger skall seljas på Auktion. Det är då sjelfva fan att han inte kan lefva som folk han som nu har så många gånger fåt hjelp ifrån Petersburg. Du vill att jag skall skrifva några ord till din fästmö men jag har nu inte tid, men jag skall med största nöje göra det och det skulle vara mycke roligt om hon skulle skrifva några rader till mig. Ja nu får jag önska dig och Din rara fästmö allt godt och trefligt bara att Ni skall inte als för mycke pussas för det är inte helsosamt, förstår du? Tag exempel af mig ”aldrig”

Eder tillgifne bror Andreas